Jag har legat i framstupa sidoläge hela dagen i ett tappert försök att stå ut med mensvärken. Pratat i telefon med folk men inte haft så mycket annat att säga än att det är förskräckligt synd om mig. Och nu, när jag äntligen börjar så smått kunna resa mig upp, andas hyfsat normalt och dessutom känna mig lite sugen på att rusa runt på en bana, vad händer då? Jo, då börjar det regna! Vad har jag gjort för att förtjäna en sån här dag?!
Det där suger ju röv, alldeles för mycket tid och energi går åt sånt shitt..
SvaraRaderaExakt! Jävlar vad många ilskna ramsor som rusar genom mitt huvud sådana här dagar. Det känns bara så vansinnigt orättvist att det ska göra så förbannat ont att inga tabletter i världen hjälper. :(
SvaraRaderaSlöseri med tid och liv är vad det är. Satans orättvist, dessutom.
SvaraRadera