Nä. Den stukade foten tycks ha knäckt mitt psyke också. Känns inte alls roligt att inte få springa och träna som jag vill. Jag hatar verkligen när kroppen gör saker som sätter käppar i hjulet för mitt huvud. Så nu sitter jag här, inomhus trots att solen skiner, och känner mig tjock, ful och allmänt less. Tänker att om kroppen jävlas med mig ska jag jävlas tillbaka. Inte alls några bra tankar. Försöker med lite undanmanövrar, det funkar i fem minuter, sen är jag tillbaka i samma dystra tankebanor. Livet är rätt eländigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar