Satt och kollade runt lite på forumet på Kent.nu. Sinnessjukt roligt. Folk där har ingen som helst distans till sig själva, till Kent och till Jocke Berg. Allt är så fluffigt och fantastiskt, det där bandet kan tydligen inte göra nåt fel. Texterna analyseras ut i minsta stavelse, det hittas meningar och betydelser som förmodligen inte har nåt med verkligheten att göra, och så suckas det hänfört över vilket geni Jocke är. Allt ska tolkas, är man inte ute efter textens innersta mening så är man ett dåligt fan. Eller som nån uttrycker det: "Och för er som säger att ni bara lyssnar för att den låt bra; lyssna nogare eller läs texten så är låten inte bara bra "on one level" utan flera då man kan tänka sig in och relatera till jocke."

HAHHA!

Men ja, förstås, vem är jag att gnälla. Jag var minst lika hysterisk då 1998-2001 när jag var som värst. Sen kom Vapen & ammunition 2002 och hur jävla intressant blev det då? Nä precis. Då blev det U2 av alltihop. Urtrist.