Plötsligt känns det så tomt. Jag har haft en underbar helg, men underbart tar slut alldeles för fort och nu sitter jag här och vet inte var jag ska göra av mig själv. Tänk om jag alltid kunde få vandra runt på ett berg i norra Bohuslän med världens bästa M. Det skulle till och med vara värt den där ångesten som varje dödsföraktande hopp över hemska, djupa och meterbreda klyftor ger.