Jag och A har just diskuterat fenomenet att identifiera sig med jobbet, eller snarare att bli en person genom prestationer. Jag fick värsta uppenbarelsen. Nog för att jag har funderat över om det är särskilt sunt att vara mer producent än Therese, och om det är hälsosamt att fundera över jobbet tjugofyra timmar om dygnet, men jag har inte kommit så långt i mina funderingar att jag har sett sambandet med dålig självkänsla. Men nu fattade jag plötsligt orsaken till att jag blir helt förtvivlad när jag inte lyckas på jobbet och varför jag har såna sjuka prestationskrav på mig själv. Klart som fan att världen kraschar när jag gör saker dåligt om jag blir en bra person enbart genom det jag gör, och inte det jag är. Och klart som fan att jag tycker så när det enda jag någonsin uppmuntrats och berömts för är saker jag gjort och inte hur jag är som person.

Ja herregud. Nu fick jag lite att tänka på.

(Under tiden jag har skrivit det här har jag plågats av Katy Perry och hennes jävla skitlåt I kissed a girl. När ska någon förinta låthelvetet från all världens spellistor och ge människan inspelningsförbud??!)