Filmen var kass och jag ville resa mig och gå efter en halvtimme. Men bredvid mig satt en tant som vägrade förstå min ångest över att behöva se en dålig film, så när jag försökte komma därifrån flyttade människan inte på sig. Och när jag valde mellan att sitta kvar i vånda och att behöva bokstavligen klättra över hennes massiva kropp så fegade jag och tog det förstnämnda. Jag var inte på humör för att ge mig in i handgemäng. Men jag begriper inte vad hela den där biosalongen tyckte var så bra med "ung pojke lär sig allt om sex och livet av äldre kvinna"-temat. Eller "ung pojke hittar sitt eget jag och sina egna åsikter i en föränderlig värld med hjälp av storebrorsan och revolt mot farsan"-temat. Eller så var alla lika tantsjuka som inledningstalaren som skrockade över hur läcker huvudrollsinnehavaren var, en riktig italiensk godbit. En snygg italienare gör inte en hel film. Eller så hade alla i salongen sin egen stora tant att forcera för att kunna ta sig ut och gav upp halvvägs.
I ren frustration begav jag mig sen till gymet och tränade i två timmar. Det välbefinnande man inte får ut av kulturen får man kämpa sig till på löpbandet helt enkelt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar