Min träningsiver håller på och utvecklas till ett okontrollerbart monster. Snart kommer jag se ut som Ove Lehto.
Med varje flytt upptäcker man nygamla skivor har jag märkt. Jag har inte lyssnat på Franke på flera år, men så hittade jag Optimismens hån igår. Och det gör fan lika jävla ont att lyssna nu som det gjorde då. Den skivan är verkligen en modern klassiker.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar