Om Sara för ett par månader sen hade en jäkla promenadblogg så har jag nog numera en jäkla gnällblogg. Jag har inget roligt att skriva om, inget kul att tänka på. Allt är faktiskt bara skit när det gäller träningen. Det här är elfte dagen utan löpning, och jag har ingen riktig prognos för när jag kommer kunna springa igen. Och, ännu värre, jag börjar bli lite rädd för att ta några löpsteg. Jag är rädd för smärtan per se, men också rädd för att att jag i min springiver ska provocera fram en kronisk helvetestå.
ALLT JAG VILL ÄR ATT FÅ KÄNNA ATT JAG KAN FLYGA IGEN! Jag längtar så mycket att jag blir helt ledsen.
Åh stackare, jag lider verkligen med dig!
SvaraRadera