Maratoninspirerad!

Läser bloggar både på Funbeat och på andra ställen om folk som sprungit maran. Och jag blir lustigt nog så jävla peppad! Det spelar ingen roll att folk skriver att de har ont, att livet var ett helvete efter 30k och att de trodde att de skulle dö - jag blir ändå sugen på att springa. Egentligen är det rätt sinnessjukt. Jag, som för kanske ett halvår sedan tyckte att folk som sprang marathon var helt rubbade, vill testa en mara! Kanske ska jag ge mig på det nästa år? Fast jag kanske ska se till att överleva Vasaloppet först.

Hur som helst så är jag sjukt sugen på att ge mig ut och springa just nu. Men det går inte eftersom jag måste göra massa saker idag som jag har struntat i den senaste veckan. Nåja. Det är ju en dag i morgon också. Och om mindre än en vecka blir det lopp igen, den här gången ute i de västgötska skogarna! Har ingen aning om hur man beter sig inför såna saker, jag tänker i alla fall springa ungefär som vanligt den här veckan, det är ju ändå bara 10k det handlar om på lördag. Så måndag blir det ett 10k-pass i strax under 6.00-tempo, på onsdag långpass ca 90min och på torsdag 4-5k lite snabbare och lite styrka. Och så vanliga pump+balance på tisdag. Vila på fredag. Kommer bli en underbar vecka!

115

J på min tjurskalliga vespa

Igår gjorde jag mat till min familj, och utsatte J för singstar tillsammans med systrarna, mamma och S. Det var fint. Och imorse tänkte vi äta frukost utomhus för det var så fint väder, och då hamnade vi på Örnaskolan av alla platser på jorden. Halvbisarrt att sitta och käka på skolgården där man fått en isboll i nacken och blivit förbannad och slagit till isbollskastaren så man fick hamna på enskilt samtal hos rektorn.

Och så luftade vi min söta vespa! Hon tjurade lite i början, och behöver nog en ordentlig service. Men hon gick att springa igång i alla fall.


Våfflor i Glassbo

På hemvägen stannade vi i Lintalund och kollade om våfflorna var lika goda som jag minns dem. Det var de.



Och jag ser som vanligt lite efterbliven ut på bild...

En bra födelsedagshelg, som för övrigt inleddes med frukost på sängen; kantarellmackor! Underbart.

114

Tid i mål! Jag är hon med tofsen längst till höger i bild.

Igår stod jag bland typ 8000 kvinnor på Galgberget och hängde på startlinjen för Vårruset. Mitt första lopp någonsin! Jag hade så roligt! Kände knäna i varje steg efter 3 kilometer, vilket var rysligt jobbigt, och jag tvingades stanna och promenera raskt i sammanlagt femtio meter eftersom jag var lite osäker på om det verkligen var okej att det kändes sådär. Men ändå gick jag i mål på en tid som är 10 sekunder bättre än mitt tidigare rekord på 5 kilometer!

Läskigt att springa på asfalt dock. Var säkert därför knäna sa i från också, jag är inte van vid så hårt underlag. Dessutom sa coachen att jag lyfte alldeles för mycket på fötterna för asfaltslöpning, jag kunde kosta på mig att springa lite lägre, eller vad tusan man säger. Men jag är ju van att behöva lyfta benen över rötter och hemska stenar som annars riskerar att vricka mina anklar.

Annars öste coachen beröm över mig, men man kanske måste göra det om man tränar en tjej som aldrig sprungit nämnvärt mycket, och som ser det som en utmaning att överhuvudtaget klara fem kilometer...


Pigg och glad efter femhundra meter...

113

Innan löprundan på ett regnvått Galgberg

Igår skulle jag för första gången springa ihop med J. Jag har hittills lite sådär halvvägrat röra mig ihop med någon annan på stigarna, för jag är alldeles för rädd för att jag ska bli för trött och ge upp och så svag vill jag inte visa mig för någon. Men J hävdar ju att han är ur form (vilket man förstås får ta med en nypa salt...ur form för honom betyder förmodligen i toppform för mig. Men så är han ju före detta orienterare och längdskidåkare och van vid konditionsträning också, vilket jag absolut inte är) och jag skulle ju bara jogga lite lätt igår, så vafan.

Men, jag fixar för det första inte att jogga. Vad är det liksom? Ska man springa så ska man väl springa? "Spring inte fortare än att det känns skönt efteråt, du ska inte ta ut dig!" instruerade J, och jag kände mig som ett frågetecken. Jag vill ju känna mig helt slut efter att jag tränat! Dessutom var jag seg i benen, slut i hjärnan och energilös. Inte helt roligt. Men å andra sidan kändes det jääävligt skönt när jag väl var klar och fick ligga på en gräsmatta en stund bredvid världens bästa kille och överträffa honom i vighet. Han sprang lättast, medan jag böjde min kropp i konstigast vinklar. Alltid nåt.

112

Fyren på Väderön

Vilken Valborg- och 1 maj-helg! Grillning hos S och T i torsdags, tidigt upp på 1 maj för att hinna fara till Göteborg och SAC:s demonstration. Vi var sjukt många i år! Sedan en folköl i Kungsparken innan tåget gick hemåt igen, och så en skön kväll på Lilla Torg i Halmstad tillsammans med några gamla kompisar till J. I lördags en underbar löprunda på Galgberget i sommarsol och nästan osannolik grönska, sedan iväg till Hallands Väderö! Jag och J låg på klipporna och hade någon vag plan om att vandra runt ön på ett par timmar. Vi kom inte så långt, utan fick springa tillbaka till sista båtturen. Sen hängde vi i Torekov och hade det helt underbart. Jag älskar västkusten!